Vinst i svårklass!!

Johanna bloggar 

Ja förra helgen var faktiskt en riktigt bra helg! Calle och jag vann vår första svårklass tillsammans genom vinst i dressyr och maraton samt en andra plats i precision. Det var jag riktigt nöjd med! Att dessutom vinna över två landslagskuskar gjorde mig ännu lite nöjdare! Precis en sån självförtroendeboost som jag var i väldigt stort behov av. Att fina lilla Jalisco även skötte sig super och tog hem en andra plats i maraton och en vinst i precision gjorde ju inte direkt helgen sämre 😉

Men det bästa av allt är nog ändå att jag vet att jag har så mycket mer att hämta hos Calle. Dressyren var jag egentligen inte jätte nöjd med, Calle gick helt okej, lite ”matta” tempoväxlingar och slarviga vägar av mig, i maraton tappar vi alldeles för många sekunder i vattenhindret samt att han tappar orken i de sista två hinderna, han behöver mycket mer styrka här vilket tar tid att bygga upp. Dessutom måste jag bli snabbare och lite kvickare. Precisionen kännes han väldigt fin på, två bollar ner och inom tiden. Såklart inte nöjd med bollarna som ramla ner, men känslan Calle ger inne på precisionen väger upp de två bollarna 😉

Efter tråkiga sjukdomsbesked i familjen dagarna innan det var dags att åka upp mot Åstorp var inte det lättaste och samtidigt försöka fokusera på tävlingen. Helgen blandades verkligen med glädje och tårar. Är så otroligt tacksam för alla underbara vänner i körvärlden som ställer upp och peppar och får en att glömma allt jobbig för en stund. Just denna helgen betydde ni verkligen extra mycket ❤
Extra stort tack till Kicki och Håkan som grooma och bjöd kusken på massa gott under helgen!! 🙂

Just nu har Calle och Jalisco två välförtjänta veckors vila. Därefter är det fokus på styrka och kondition för båda två. Min tävlingsplan har strukturerats om lite och jag har bestämt mig för att ställa in resterande internationella tävlingar i år på grund av lite olika anledningar. Dels för att jag själv inte riktigt tycker att vi är ”där” än för att kunna prestera på topp på dessa tävlingarna och då stannar jag hellre hemma och tränar, men också pga tråkiga sjukdomsbesked som gör att jag vill prioritera annat.
Calle kommer ev gå en tävling i Flyinge i slutet av juni, därefter är det Falsterbo och SM som gäller för honom. För Jaliscos del blir det nog ingen tävling förrän i slutet av augusti/början på september igen, vilket absolut inte gör något då han ska få lite längre vila i juli/augusti.

Och för att inte glömma min älskade lilla Triton som många undrar över. Det ser tyvärr inte så bra ut med honom och vi försöker luska ut vad det är som ligger bakom alla hans konstiga symtom. Han har varit hos veterinären idag och vi har fått lite klarhet vad som ligger bakom hans konstiga och lite underliga symtom, men nu väntar vi på blodprovssvaren och därefter får vi diskutera vidare vad och hur vi ska göra med honom. Min fina lilla kille <3

 

 

 

 

Lida Gästbloggar!

(För nya läsare så är det Lida och Johny som numera är stolta ägare till våra tidigare tävlingskamrater Hottan och Cliff)

När planerna behöver ändras….

Jag har varit på en kurs förra veckan som egentligen handlade om specialpedagogik men insåg snabbt att det även handlade mycket om personlig utveckling.

Du kan inte hindra vågen, som kommer på havet, men du kan lära dig ”surfa”, var temat på en av föreläsningarna.

Precis så är det … även om vi har ett mål så lever vi i en föränderlig tid och ibland måste vi lära oss att stanna upp, utvärdera, analysera och hitta nya vägar att nå det mål som finns uppsatt. Alla vägar mot målet är inte motorväg och ibland behöver man göra en utflykt åt något annat håll eller kanske helt byta resväg.Förra året var ett fantastiskt lärorikt år där utvecklingskurvan pekade mot himlen. Vi avslutade tävlingssäsongen med vinst i en bra tävling med bra motstånd för både maken och mig. Sedan avslutade vi året med 2 kurser där vi låste upp nya kapitel i den ädla konsten dressyrkörning. Livet gick som på räls och planerna för 2017 var på hög nivå.2017 började bra och vi kunde ta med oss grammatikläxorna från hösten och började hitta nya knappar som vi inte ens drömt om men så hände det som inte fick hända. H8 kom in från hagen med en diffus svullnad efter en busig dag i hagen. Denna lilla svullnad visade sig vara ett förstärkningsband som skadats och en längre konvalescens är att stunda…Så bara att tänka om och utvärdera …Vi gjorde en plan B men skrotade den snabbt då ingen häst av mina hästar kan mäta sig med H8. Vi gjorde en plan C, D, E och F också. Men så tog vi upp en parallell väg som vi klurat på tidigare men inte varit så aktiv i letandet.

Då vi redan tidigare hade haft kontakt med Stackarps stuteri så hörde vi av oss till Håkan Erlandsson med lite funderingar. Ganska snabbt återkopplande han och vi satte en helt annan boll i rullning. Nu är ju Johny ganska krävande i sina hästval och han pratar ofta om den-där-känslan som han måste känna mellan sig och hästen. En känsla han inte infinner tillsammans med mina hästar utan bara med Ophelea och H8. Jag funderade i mitt stilla sinne DU kommer ju aldrig att hitta en häst igen för vem kan mäta sig med H8? Ni är ju inte bara ett team… ni är ju menade för varandra och hur många sådana hästar springer förbi en…Hur som helst rullade vi in på Eks utbildningsstall en blåsig aprildag tillsammans med Håkan Erlandsson. Där står både Stackarps Jupier och Stackarps Jacksson som Elin Krantzen har under utbildning. Det är två mycket fina och välstammade hingstar som avelsmässigt passar H8 perfekt. Men så hände det som jag inte kunde förutspå … Johny säger; – Han blir bra! Vi slår 2 flugor i en smäll … vi köper Jupiter betäcker med H8 och har ett litet projekt som får vara långsiktigt. Vi ger det några år och fungerar det inte så får vi tänka om …Hmmm mer metaanalys och funderingar. Hur ger vi H8 bästa sätt att läka och bli 110 % frisk igen samtidigt som hon får en uppgift att göra? Hur stannar vi tiden … Det är ju faktiskt inte BARA att köpa en hingst … Nu har vi faktiskt haft hingst tidigare samt att vi dagligen hanterar stallets 2 hingstar så både erfarenhet och kunskap har vi. Sedan har vi ju även vänner som både rider/kör och samtidigt låter sina hingstar gå i avel så även här kan vi få kloka råd när det behövs. Så JA vi gör ett ärligt försök. Vi lär oss ”surfa” istället för att drunkna i sorg över att det inte gick som planerat. Så därför gör vi ett försök att skapa småsyskon åt Cliff. Nu har Stackarps Jupiter stått här i 5 dagar och vi känner med hela vårt hjärta att det är rätt … det kommer bli bra och vi låter det få ta den tid det tar!Vi har inte bara medgångar och tyvärr måste vi ibland stanna upp och fundera över vart vi är på väg och vad var det som egentligen var viktigt! Just det att ha ROLIGT tillsammans med sin häst alla dagar. Fast livet är inte alltid roligt, ibland är det riktigt motigt, så därför använder vi ett nytt ord. Vi väljer GLÄDJE och det kan man ändå känna trots att livet inte alla dagar är roligt. Glädjen i att se hur H8 njuter när vi ryktar henne 2 gånger om dagen istället för att bli körd. Vi vill se glädjen i hennes ögon då vi möter henne i hagen och i stallet. Vi pysslar och håller henne vid gott humör det är också helt OK för hon är precis lika fantastik som hon var innan hon blev skadad. Blir hon dräktig och skadan läker snabbare än planerat så kan Johny ändå träna och lära sig mer även om han inte kan tävla henne under hennes dräktighet. Hon är Johnys bästa vän och nu har vi en annan plan som ska bli minst lika spännande!

Vi lär oss rida med vågen …//Lida😊

Kicki ”Ponnymatte” bloggar!!

I helgen åkte team Nilsson på utflykt till vackra Blekinge och Mörrums Rf. I värsta aprilvädret fick jag njuta av att se Johanna lotsa min lille busponny runt en fullständig LA. Vi fick liksom allt väder som finns på en gång; snö, hagel, halv storm och faktiskt en gnutta sol. Men vad gör det när funktionärerna var supertrevliga, det fanns god soppa att värma sig med och hästarna bjöds på fina rundor på både dressyrbanan och i hindren.Jag var förpassad till lyxtillvaro som hästägare denna tävling och kunde bara titta på. ”Blir du inte sugen på att köra själv?” frågade flera. Jooooo…. visst vill jag köra jag också! Men, när jag var liten sa min gamle ridlärare: ”Erfaren ryttare på oerfaren häst och vice versa!” Det tycker jag gäller även för kuskar.

Jag tycker mycket om att arbeta med unghästar. Det är så härligt att få forma en individ och komma fram till en dialog som passar mig och hästen. Jag hanterar alltid alla unghästar mycket från marken först och har lärt mig mycket om att kommunicera på hästens vis från en härlig cowboy från Härjedalen. Jag använder min kropp och röst och gärna en lång lina och kanske en pinne att peka med. Jag är inte förtjust i inspänningstyglar o dyl, särskilt inte på den obrukade unghästen. Jag tömkör alla mina hästar regelbundet, eller man ska nog säga att jag arbetar dem på töm för jag tömkör inte efter vägarna, utan håller mig på ridbanan. När hästen och jag kan kommunicera med kroppsspråk och röst så är det enklare för mig att visa hästen vägen till att gå framåt, stanna, svänga och så småningom bjuda ordentligt så vi kan arbeta i en ändamålsenlig form och takt som är anpassad för just den hästen. Jag har samma grundsystem men man måste alltid vara lyhörd för vad just den här individen har för dagsform och hur den rör sig.Åren har lärt mig att det gäller att inse sina begränsningar. Jag vill att en unghäst ska ridas bakifrån och framåt med ett lätt stöd i munnen av en mjuk hand och att ryttaren inte ska behöva knipa med knäna eller ta tag i tyglarna för att hålla balansen. Det är bara att erkänna att min balans aldrig varit bra och den blir inte bättre ju äldre jag blir heller… dessutom ökar fegheten (eller är det visheten?) också procentuellt med åren. Det är inte så skoj när det vinglar och far eller någon upptäcker ett monster i ett dike. Det är också förvånansvärt långt till marken får jag säga. Framför allt är marken hård och kantig. Så när unghästarna rids in tar jag hjälp av någon vig och följsam beridare som har allt det där som jag själv saknar.

Det viktigaste är att beridaren och jag delar samma grundfilosofi till hästar och träning då brukar det mesta rulla på enligt plan. För tillfället här hemma så arbetar vi Stackarps Jagger, tre år gammal och halvbror till Jackie och Jalisco, och idag travade och galopperade han lugnt på egen hand i båda varven efter ca fem uppsuttna arbetspass med min bästa arbetskompis Jenna. Nu funkar gas, broms och ratt och då är det dags att styra ut i naturen.

Storebror Jalisco var också ganska okomplicerad att sätta i arbete, men han visade tidigt att han är en man med attityd och gott självförtroende! Han är den enda unghäst som jag har arbetat med som snabbt listade ut hur han skulle slita sig loss från markarbetet. Han lärde sig också hur man kan överraska beridaren genom att stanna och hoppa och sedan svänga… men han såg så förvånad ut när Jenna plötsligt stod på fötterna bredvid honom så det gjorde han bara en gång. Lille Jalle har en räv bakom varje öra, men han har en härlig arbetsvilja med bra gångarter och smidig kropp-kort sagt, han är en sportbil, ja, en kaxig Ferrari eller nå’t. Det är på ett sätt väldigt roligt att köra en Ferrari (ja, jag har faktiskt gjort det, en röd!) men det kräver sin förare eller kusk. Man måste se linjen framför sig och inte börja ratta runt för mycket för då tappar man liksom styrningen och mycket kan gå fel. Det gäller att hålla jämn gas, även i kurvorna och inte fega ur om det börjar gå fort utan använda farten.Just det där med att se linjen/vägen och kunna lägga hästen rätt är inte någon av mina starka sidor utan jag känner hur jag blir för långsam i hjälpgivningen och lätt missbedömer avstånd t ex. Även en ung körhäst ska lära sig att arbeta bakifrån och framåt till en mjuk hand och inte störas av en långsam dressyrtant som tycker det går lite fort i svängarna i bland. Så lille Jalle har haft turen att få flytta till team Nilsson och lotsas nu proffsigt av Johanna. Det är så roligt att bara titta på och njuta av min lilla sportbil.

För egen del hoppas jag att storasyster Jackie återhämtar sig efter det andra skovet med erlichia så att jag kan få spänna för nån dag igen. Alla tummar hålls för att denna otäcka sjukdom ska ge vika, fy för den lede vad trött och hängig man kan bli på grund av ett otäckt litet djur! Tack och lov för att det finns antibiotika!

När Jackie mår bra är hon oftast mycket tålmodig med sin matte och kusk och allt går så där lagom och tryggt för det mesta. Jackie har också en turbomotor, men den är mycket lättare att manövrera. Många polletter föll på plats för både Jackie och mig efter all hjälp med körning i par som vi fick av mästerkusken och teamets stadiga läromästare när Jackie sattes i vagn. Hottan och Cliff visade vart skåpet skulle stå. Gud nåde Jackie om hon inte drog jämnt i uppförsbackarna eller skyggade för bilarna-här går vi! Kom igen!Så jag har lärt mig att en oerfaren kusk bör hålla sig till erfarna hästar som rullar på som en Volvo och en erfaren kusk med gott horsemanship kan ratta en sportbil! När körkortet inte längre är så färskt kan man ju låna nycklarna till sportbilen korta stunder om man har med sig coachen! 😉 Annars har jag nog en ny liten sportbil på gång här hemma, en något mildare sådan tror jag, en liten Golf cab eller dyl. Kanske kan det bli en Kicki-häst så småningom? Vi får väl se.

//Kicki😀

Blickar framåt igen

Johanna bloggar

Hej!

Erkänner, jag har haft en liten down-period efter Hollandstrippen och funderat haft mycket såhär näst sista terminen på min Sjuksköterskeutbildning med tentor och projektarbete.  Expo, Holland då…jag var väldigt besviken på min egen insats. Irriterande när jag vet att jag och Calle kan så mycket bättre än vad vi lyckas visa ute på tävlingsbanorna. Tävlingsnerverna och prestationsångesten sätter käppar i hjulet för mig ibland (läs väldigt ofta)!! Men jag har också lärt mig att sätta ord på detta, prata om det och fokusera framåt på det jag är bra på och framförallt att både jag och Calle skall ha skoj, han vill så väl och är en underbar ponny.
Oavsett resultatet så ger det en enorm erfarenhet och rutin att våga ge sig ut på dessa tävlingar, att få se hur de bästa kör och tränar osv och så många som kör två hästar i samma klass och att dom kör både snyggt och snabbt i maratonen och jag tänker såklart på mina tre ponnyer som jag har och känner en välbehagskänsla när jag inser hur lyckligt lottad jag är med bra hästar, familj och vänner som stöttar mig framåt när jag blir sådär besviken på mig själva. Inser vilken kapacitet det krävs av hästarna och att jag som kusk skall kunna förvalta detta och plocka fram det bästa just där inne på tävlingsarena. Men man måste våga sig ut för att testa sina vingar. I Sverige kan man vara bäst på alla tävlingar men det är först när man kommer ut internationellt man inser var man ligger i förhållande till andra och jag tror inte många inser vilken otroligt hård konkurrens det är utomlands. Det är inte Svenskarna som blivit sämre när resultatlistor granskas, det är alla dom andra nationerna som blivit så otroligt mycket bättre och dom fortsätter bli bättre och bättre. Så vill man vara med är det vara att inse ”domarna jävlas inte och dömer ner” 😉 Utan att själva träna och blicka framåt-jag vill ju detta och jag vill INTE köra över 50 straffpoäng i dressyren-erkänner detta😀!!

Men nu försöker jag glömma det dåliga med tävlingen och kanske tom acceptera att det var en rätt ok debut i Europa.Nu blickar jag framåt och tränar vidare på brister och svagheter men förstärker också det vi är bra på. I fredags var jag uppe hos Axel och tränade med Calle och Jalisco, båda skötte sig fint och vi fick igång några nya växlar på båda ponnyerna! Mitt i allt tränande blev vi dessutom bjudna på påskmiddag, mycket trevlig och gott!
I måndags lasta jag på Calle på lastbilen återigen och for upp till Axel. Vi repetera fredagens övningar för att se att Calle fortfarande var med på noterna och vi fick till några riktigt häftiga ökningar på honom, härlig känsla!
Jag passa även på att träna lite maraton och slutsatsen av den blev att kusken måste bli mycket kvickare, sätta bättre tryck i ponnyn, ha blicken långt fram och planera vägarna, lättare sagt än gjort men det funka faktiskt helt okej i slutet. Jag har en tendens till att ”mesa” lite när hinderna blir trånga och tar det lite för försiktigt nästan. Men träning ger färdighet, och det vore ju tråkigt om vi inte hade något att träna på 😉 Axel hjälper mig otroligt bra⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️, håller förresten tummarna för honom i Horst denna helg!

Förra helgen gjorde Jalisco sin livs första tävling med flaggan i topp! Kollar ni poängmässigt i resultatet är det kanske inget att skryta om, men faktum är att det bryr jag mig inte ett dugg om just nu. Detta var första gången han var ute bland en massa andra körekipage, första gången han såg ett vitt dressyrstaket osv och han skötte allt väldigt bra! Jag vet att Jalisco har alla kvalitéer för att bli en bra tävlingsponny i framtiden och finner absolut ingen anledning att ställa för höga krav eller träna honom för mycket just nu! I år handlar det bara om att han ska komma ut och se världen och så länge han uppför sig och inte gör något dumt är jag väldigt nöjd 😊
Jalisco får följa med upp till Mörrum tillsammans med Triton på söndag där de ska gå varsin LA.
Anledningen till att Triton ska gå en LA i Mörrum är bara för att jag vill att han ska komma ut lite, har inte så höga förväntningar då spändheten lätt tar överhand på honom. Målet är att försöka hålla honom lugn och avslappnad i den mån det går. Han känns väldigt pigg och fräsch, men vill väldigt mycket och har tyvärr tappat både mycket styrka och kondition efter skadan i vinter, vilket gör att han tycker jag är väldigt jobbig ibland när jag tycker att han ska arbeta korrekt 😉 utan Quick Fix….

Härligt att ta tre så fina ponnyer i stallet, välmusklade, blanka och lyckliga! Hästarna behöver jag i varje fall inte skämmas över (mer än att Triton är lite tjock och rund om magen ;)).//Johanna😀🇸🇪!!

Påsk!

Ja då har vi hunnit hamna mitt i Påsken 2017, en intensiv påskhelg där vi hunnit med en himla trevlig 50 års uppvaktning i Lund, familjemiddag hos brorsan i Lomma och träning med en trevlig Påsklunch hos familjen Olin i Balsby och så lite annat, sa till någon att jag skulle ha en lugn påsk… hmmm… hur tänkte jag då 😉 !! Men nu sitter jag i mina gröna kläder och skall ”bara jobba” denna Påskaftonsnatt i ett Skåne med snöslask och tråkigt väglag och i min väska har jag visst bara sommarjackan med – pust..

Trodde kusken skulle reflektera lite från Hollandsresan men det kommer kanske 😉 däremot är hon flitig på Instagram och facebooksidan:Jag körde min första internationella tävling utanför Norden -09 och såhär åtta år senare kan jag bara sammanfatta det hela med vilken otrolig utveckling sporten har internationellt-skoj! Det är tjusiga ponnyer som rör sig otroligt bra, skickliga kuskar, bra utrustning och snygga snabba körningar i i både precsion och maraton. Men också så mycket positiv feedback från nyfikna duktiga kuskar även om resultatet inte blev som kusken hoppats på. Men det är bara våga ge sig ut igen, våga ge sig ut på den internationella arenan och våga misslyckas för att i framtiden lyckas och omge sig med människor som ger positiv energi och tror på detta…😉.

Johanna slutade på 25:e plats av 47 ekipage totalt, men detta var hennes absolut första så stora tävling och nerverna ställde till det på dressyrdagen, i martonen körde hon utefter sin plan-göra en bra runda för henne och Calle dock missade hon en port, gjorde en volt och så missade hon den igen-får inte hända men skall det hända så var väl detta rätt tävling att göra så på! Precionen körde hon fantastiskt fint, av alla ca 150 startande ekipage var det endast fyra som inte rev någon boll-Johanna körde snyggt, snabbt och säkert alltså långa fina vägar vilket gjorde att hon fick lite straff på tiden och manglade ner en kon i en oxer och 7 straff och vilket är helt klart godkänt! OJ nu har jag likförbannat analyserat lite grann 😉 !!!

Överlåter nu till Johanna att skriva vidare om Jalles tävlingsdebut och lite annat men avslutar med bilder från träningen hos Axel igår, kanske inte bästa bilderna men den dagen kusken kan hålla nerverna lite mer i styr på dressyren då kommer det bli bra, riktigt bra 😉 !/fortsatt trevlig Påsk!!!//Marie!

Snart rullar vi mot Holland och Exloo!!

Allt packat, veterinären har varit och skrivit hälso intyg som man måste ha, termometern i bilen har nya batteri, färdplan skriven, passen till häst finns på säkert ställe. Nu en fika, sedan sömn några timmar innan vi rullar ut från gården på småtimmarna för att vara framme i Exloo lite efter lunch imorgon.Det är en pigg och fräsch Calle och vi hoppas såklart att den härliga känslan håller i sig ända fram tills söndagkväll då vi rullar hemåt igen. Johanna har tränat mycket precision dessa dagarna, dock inte med Calle utan med Jalle och Triton. Perfekt att ha två hästar till, dessutom är Jalle lite svårare att köra eftersom han vinglar lite mer.

Calle har mest myst i hagen den sista veckan, körts lite lätt och samlat krafter inför tävlingen. När det är dags för dressyrstart på torsdag ca 17.40 skall han köras fram precis enligt planen som Johanna och hennes tränare diskuterat fram 😉.Håll tummarna för att allt funkar som planerat, vill ni går det att hitta resultat på Hoefnet (länk)

Som ni såg i Kickis inlägg så var vi i Katrineholm helgen som gick, alltid lika trevligt med positiva kuskar! Fördelen med att själva stå och undervisa på marken är att jag kan fokusera på sådana saker som jag saknat när jag tränat. Hur tänker jag då, jo att kusken är en kund till mig som undervisar och jag skall hjälpa just denna ”kund” på den nivå där denne befinner sig just där och då och framförallt ge nycklar som kusken kan jobba vidare med hemma.

Nu ficka sedan vila och sedan mot Holland och såklart kör kusken :

Snabbt, Snyggt, Säkert!!Snyggt, Snabbt och Säkert 

Dressyrfröken har varit på utflykt!

Team Nilsson på utflykt!

Vad kan locka team Nilsson från Skåneland? Hästar och körning så klart! Mitt under de sista förberedelserna inför Johannas säsongsdebut så hade mina planerande vänner lyckats klämma in en träningshelg. Hottan och Cliff har ju flyttat norrut men de har fortfarande en stor plats i teamets hjärta. Det känns som om teamet ibland blir ett riktigt storteam när alla kuskar som kör bruna new forestar med bläs samlas. Marie åker ibland till Katrineholm och Duveholm Stallbacken för att trimma både ponnyer och kuskar. Hottan och Cliffs kuskar Johny och Lida är två trevliga prickar och det kunde väl vara kul att hänga med och komma ut lite tänkte mästerkusken och jag. Kanske kunde jag hjälpa till med något? Kanske ville några tömköra lite? Det ville några. Eller ganska många. Skoj! Duveholm Stallbacken är en stor anläggning med flera möjligheter att träna sin häst. Lida och Johny arrangerade en träningshelg för goda vänner och bekanta. De har jättemånga goda vänner och bekanta! Mästerkusken fick hjälpa till att trimma såväl enbet som parekipage på löpande band och på min tömkörningslista stod 1, 2, 5… oj 8 ekipage när vi planerat klart. På med joggingkängorna och tänka på att för varje ekipage så borde man kunna få ta en kaka! Jag hann med att jobba tre trevliga islänningar, tre supercharmiga fjordingar, ett vackert men ystert fullblod och avslutade med en riktig cow horse ,en quarterhäst. Ingen var tidigare arbetad på töm så dressyrfröken fick jobba! Så spännande att få möta flera olika individer med olika förutsättningar och flera olika ägare med varierande mål med sina fyrfota vänner. Vår gemensamma nämnare var ändå att vi ville hitta nycklar till att arbeta våra hästar i rätt form för en ökad hållbarhet och lösgjordhet samt förbättra kommunikationen mellan oss och våra fyrfota partner. På mästerkuskens pass letade man nycklar till att köra snyggt, snabbt och säkert och av det lilla jag såg av körekipagen så tycker jag att det såg väldigt snyggt ut.Efter en lång dag i snålblåsten var det dags att styra söderut igen. Mästerkusken fick sadla om till ambulansförare, nej så trött var jag inte att jag behövde vård, men hon kör bil lika bra som hon kör häst så det var skönt att bara åka med. Det blev en och annan chokladbit på vägen för att hålla sig vaken, men det tyckte vi att vi hade förtjänat. Hoppas vi har laddat alla trevliga Duveholmsekipage

Snart väntar vardagens bestyr för dressyrfröken, men nästa vecka kommer lediga tankar gå till Exloo och Johannas första tävling för säsongen! Tummar hålls!//Kicki😀

Facebook, instagram och blogg…

Johanna har skapat en sida på Facebook Team Nilsson Sportkörning Där kommer vi att länka Instagram inlägg, nyheter samt när bloggen är uppdaterad, kom gärna med tips 😉 !

Tävlingsdebuten för säsongen närmar sig och imorgon bitti när jag går av mitt arbetspass 8.00 imorgon bitti är jag ledig 10 dagar och kan i lugn och ro planera mina uppgifter inför resan. Men jag skall även tillbringa fredagskvällen och hela lördagen i Katrineholm fullbokade med träningspass-skoj! Extra skoj är att Kicki ”Dressyrfröken” följer med och har tömkörningslektioner och framförallt skall vi ha skoj!

Det är härligt att se hur Calle och Johanna har gått från att jobba lite emot varandra och försöka förstå varandra till att ”vara ett”, dom litar på varandra och glädjen lyser om ekipaget. Det är tidigt på säsongen men eftersom vi haft en gynnsam vinter som varit perfekt för träning och dom dagar det ej gått att köra ute har Calle och hans kompisar lastats och trimmats i ridhuset istället. Men det är ett otroligt tufft startfält i Exloo, Holland med Europas bästa ekipage vilket är en härligt utmaning!
Nu gäller det för kusken att hålla nerverna i styr, inte ”mecka med Calles bett” i dressyren utan bara sitta tillbaka lugnt, harmoniskt, vara stolt över att visa hur bra dom kan köra och köra fina vägar och köra honom mjukt och fint med bra energi i hela programmet som varar ca 8 minuter och 30 sekunder. Calle är otroligt lyhörd i munnen, är mjukt betslad och svarar på minsta signal men det gör också att det är lätt att störa honom. Han har blivit så mycket starkare denna vinter och denna häst trivs så mycket bättre i enbet än i par, även om han och Cliff var ett urtjusigt par:Det är skoj att följa träningen från marken eller bakpå vagnen, dom där små tipsen som kusken värdesätter eller som hon sa till Axel när hon tränade med Jalle i förra veckan: ”Du säger samma som mamma gör men skillnaden är att när du säger det gör jag det och det funkar direkt när mamma säger det måste jag ifrågasätta” så är det nog men jag har faktiskt inte reflekterat över det!

Idag hjälpte jag Johanna med precisionskörningen, det märks även här att ekipaget har blivit så mycket mer samkört än förra säsongen och dom flyter runt i bra tempo utan att det blir knyckigt eller ryckigt-härligt att se och så skönt att ha tillgång till en Precisonsbana precis bakom logen!! Dagarna fram tills avfärd, vi åker natten mellan tisdag och onsdag för att vara framme i Exloo onsdagmiddag, är det lugna pass för Calle däremot skall både Triton och Jalle gå ordentligt eftersom dom får vila i fem dagar när vi är iväg.

Så på återseende nu får jag jobba lite 😉 //Marie!

Många steg tillbaka

Johanna bloggar! 

Hejsan!

Här rullar vardagen på. Nu är alla tre ponnyer i träning igen, vilket kräver sin lilla planering!
Triton känns fräsch och är laddad till tusen. Det känns som att sitta på en tickande bomb emellanåt. Har alltid sagt att Triton mår bra fysiskt av att vila, men tyvärr inte psykiskt. Det känns för tillfället som att vi har backat tillbaka många steg från var vi var i slutet av förra säsongen, tyvärr. Triton är en väldigt envis ponny med mycket vilja och vill att allt ska vara på hans lilla vis. Han vill väldigt mycket och blir lätt spänd, vilket inte är till hans fördel just nu. Man får ”lura” honom till att arbeta på rätt sätt, och låta honom tro att det är han som bestämmer fast det egentligen inte är så, för att hålla honom nöjd och glad 😉

Jalle och Calle går det däremot framåt med hela tiden, båda två sköter sig toppen.
Mitt stora bekymmer med Calle är den som kör honom 😉 Han känns väldigt fin och jag vet att det hänger på mig om det ska bli bra resultat på tävlingarna eller inte. Mina nerver har en tendens till att spela mig ett spratt ibland, men jag jobbar på det! Hade varit så kul att få visa hur pass han faktiskt har utvecklats och utvecklas hela tiden. Känns som jag har en annan häst framför vagnen nu till skillnad från i höstas.
Jalle börjar närma sig tävlingsdebut tror jag. Han är dock en liten buse som är lite väl bekväm ibland och ganska envis. Just för tillfället är det kul att busa när bilarna kör förbi. Igår lyckades vi hamna mitt i polisernas körövningar, kan ju säga att vissa kom fortare förbi än andra 😉 Men jag ser det som en bra träning!

Nu har jag, groom och hästarna dessutom fått fina kläder från Skorstensteamet, som vi ska klä oss i på tävling, kul!

Teamet har dessutom fått hjälp att uppgradera våra hjälmarna inför årets säsong, som enligt mig, är marknadens snyggaste hjälmar just nu! Liten sneakpeak på bilderna ovan. Kan vi inte vara bäst på årets tävlingar så ska vi i varje fall vara snyggast! 😀

Hälsningar Johanna

Jag har en ny Idol!!!!

Som jag nämnde i förra inlägget så skulle lördagen tillbringas på Scandinavium i Göteborg och så blev det!! Det blev såklart mässbesök men även en tur runt på mässan med Eva Österlund som gjorde ett hjälmreportage för Tidningen Ridsport, många hjälmar testades, många skratt och det finns nog bilder som jag hoppas att hon INTE publicerar 😉 !!!Ni kan väl inte ha missat att Johanna är Pavo Ambassadör och såklart blev det ett besök i montern och diskussioner med Rickard kring vad hästarna skall äta, hur bra dom mår och hur tankarna är inför säsongen:Såklart tittade vi på Fyrspannen som körde kvalomgång på lördagen och jag har fått en ny Idol!!! Ja inte bara jag utan även Kicki var lyrisk när hon satt bredvid på läktaren och sa. ”Men kolla han kör ju precis som dressyrfröken gillar, snyggt, snabbt och säkert men fina halvhalter, jämt och snyggt”. 

Denna nyaste i gängen körde så välplanerat, nära och det såg inte snabbt ut men ändå lyckades han bli två i Världscupsfinalen på söndagen-WOW!!! Tänk när han är så rutinerad att han kan ökar tempot ett snäpp-spännande och den som varit outstanding under flera år Boyd Exell får nog se upp för Schweizaren  Jerome Voutaz:Boyd Exell som dessutom hade en av Axel Olins fd hästar i spannet körde finalen (som vi följde via svtPlay hemma i soffan) körde precis lika säkert som vanligt och tog återigen hem segern, minns inte hur många gånger han vunnit Världscupen och VM – gång på gång på gång är han bäst och han har jag tränat för-gillade det skarpt hittade en bild med halvkass kvalite när han kör mitt par och jag har några favorit övningar som jag använde mig av när jag var i Katrineholm sist!Även Johanna har tränat en hel del för Boyd när hon körde Amigo och Avantie som idag ingår i Axel Olins spann, en träning som fungerade superbra tills en dag tränaren vaknat på fel sida och jag är glad att både jag och Miche som ägde hästarna stod bredvid och kunde bryta situationen som jag inte tänker gå in på här. Men ibland har allt en mening och trots övertalningsförsök var Johanna fast besluten med att sluta köra par då det inte kändes skoj längre och hon ville satsa på våra egna ponnyer vilket både hästägaren Miche och vi stöttade henne i till 100%! Men det var en lärorik tid för alla så några nostalgi bilder 😉 :När jag ändå är inne på nostalgi så vann Henrick von Eckeman  en fin seger i söndags och är klar för världscupfinalen i Hoppning-bra jobbat!!! Eftersom Andreas jobbade några månader hos Henrik i Tyskland, på den tiden Andreas hade som mål att satsa på heltid på hoppning och häst så är det extra roligt att följa. Men efter några månader tog Andras beslutet att han hellre ville skaffa sig en utbildning, tjäna pengar och ha hästar som hobby istället  dock valde han att sluta i Tyskland och han valde även att sluta med hästar och hittade en ny väg i livet som tandläkarstudent och andra äventyr bla tillsammans med Miche, lite nostalgi bilder även här 😉 och med det vill jag säga att man skall följa sitt hjärta och det är en förälders uppgift att stötta sina barn oavsett ålder i med och motgångar ”stolt mor” 😀Ha en bra dag!!//Marie